Sista dagen i Cypern.
Kan inte riktigt förstå att allt är över nu.
Började dagen med morgon promenad.
Sen mot becahen.
Där vi oftast ligger själva nu för tiden som ni kankse minns?
Idag kom det dock tre busslass med cypriotiska barn.
Om dom sett svenska halvnakna flickor förr som ligger o solar?
Tvivlar starkt på det.
Dom ställde sig i en ring runt om oss o bara tittade, fnissade o pekade.
Japp, vissa knäppte till o med kort på oss.
Vi kunde inte annat än skratta.
Sen vart det fika o hej då möte med chefen Jeanette.
Vidare mot Napa där det vart middag o hej då fika med Therese.
(Henne ser vi ju iof om en vecka igen hemma i Sverige, men ändå:) )
Last supper på Jello i Napa. Enda stället som har öppet för övrigt.
Mallan. Är hon inte förbaskat i sina nya brills så säg?
Hej då kram med Therese.
Nu ska jag gå inåt igen för att duscha för sista gången i denna sketna dusch för att sedan gå o lägga mig o sova för sista gången i denna säng i denna lägenhet.
Nästan färdig packad.
Hörrni, imorrn vid den här tiden är vi i Sverige. Om allt går som det ska vill säga.
Mys.
Natti lovers.
Nattligt besök.
Jag o Mallan vaknade, livrädda.
Vem fan kommer nu?
Mario såklart!
För att krama oss hej då för att säga: "Jag kommer sakna er tjejer. Ha det så bra tills vi ses igen!"
Så det vart skit snack fram tills halv åtta o det va dags för Mario att bege sig mot flygplatsen o hem till Bulgarien o jag o Mallan stack ut på morgon promenad.
Mario, tack för att du förgyllde våra långtråkiga stunder på Althea och för att du alltid fick oss att skratta, ibland med dig o ibalnd åt dig ;)
Mallan har haft svenska kurs med honom så han kan det flytande nu, nästan iaf.
Puss o gonatt.
Vädergudarna ler mot oss.
Strålande sol igår.
Strålande sol idag.
Som alltid har vi vackert väder när vi är lediga.
Dom första månaderna var det dock konstant vackert väder, dag ut o dag in.
Men dom senaste veckorna har det vart en del del moln, ganska mycket faktiskt.
Fast aldrig på våra lediga måndagar.
Då har molnen skingrat sig o solen har lyst starkt.
Började dagen med frukost på altan.
Kaffe o egen plockad apelsin från morgonens promenad.
Surt sa reven, men gott gott gott.
Solen.
Så här ser våra lediga dagar ut.
Dock tar solen inte alls lycka mycket som förr, såklart.
Men vi pressar o pressar o hoppas på under.
Wish us luck.
Måndag.
The season is over.
Första november o alla, precis alla gäster i hela Cypern har återvänt hem till sina hemländer.
Igår stängde även butiker, restauranger o supermarkets.( I stort sett alla iaf)
Så här ser det nu mer ut på beachen.
Hur det ser ut i vanliga fall?
Fullproppat med solstolar på stranden.
Restauranger öppna, restaurangbord framställda.
Folk överallt.
Många som plaskar i havet.
Så är det i vanliga fall.
Idag va det jag o Mallan.
Ensamma.
Fast mysigt ändå..men sorgligt.
Pang bom så är all liv o rörelse borta.
Nämde jag förresten att vårat plan hem har blivit inställd?
Fick vi reda på idag, för si så sär ca 3 timmar sen.
Om vi hade panik?
Ne, aldrig.
Efter hundratals telefonsamtal fram o tillbaks, efter intensivt letande av flygbiljetter på internets alla sidor så hittade vi tillslut ett plan som vill ta oss hem.
Dock tar vi en sväng till Athen först.
Och sen Köpenhamn.
Sen Stockholm.
Och vi betalar även några hundralappar extra (ca 10 st)
Fan vad jag älskar lågpris flyg.
Fuck ya.
Men iaf, torsdag är vi hemma, en dag tidigare än planerat.
Stockhom Arlanda Torsdag 4 november 18.20.
Sov gott.
It´s like the end of an era.
Sista.
Det känns lätt i hjärtat och det känns tungt i hjärtat.
Som om att hjärtat bestämt sig för att ta en tur i hissen.
Rusande uppåt mot himlen och sen brakande neråt och med en smäll slå i backen.
Vi började iaf med att tillsammans åka till Nausicaa och äta frukostbuffé innan vi skulle börja sista dagen på varstitt håll.
Oj så vi har längtat efter den här frukostbuffén.
Bästa. Yoghurt med russin o nötter!
Hej då älskade Nausicaa.
(Kankse ser lite dött o tråkigt ut men det är bara för att det knappt är nå folk kvar på hotellet, ni skulle ha sett högsäsongen, I´m telling ya: Fullsmockat med folk.)
Jag ringer till Martin o beklagar mig över hur sorgligt det känns att lämna allt det här, han säger bara: "Well, that´s life. Du har vart med om det förut och du kommer att vara med om det igen. Allt har ett slut."
Förnuftig man det där, inte sant?
But still sad.
It´s like the end of an era.
Semester nu va?
Ja just ja.
Det känns ju ganksa skönt förstås.
Svårare än så är det inte.
I want it all.
And I want it now.
Å så blev helt plötsligt fem till två igen.
Idag jobbade praktiknaterna sin sista dag.
Imorgon åker dom hem.
Tack för att ni kom o räddade oss.
När vi hade behandling på behandling på behandling...
Tack för att ni hjälpte oss, för att ni avlöste oss.
Å tack för att ni röjde vilt med oss varje söndag.
Ni gav oss ny energi.
Lycka till med resterande tiden i skolan o eran examen!
Until we meet again.
Until.
Välkomna!
Jag sa ju det.
Det är fortfarande varmt här.
Ni kan fortfarande gå i shorts.
Och det är vackert också.
Solnedgång på Nausicaa.
Vet ni förresten?
Denna vecka är dom på Nausicaa o spelar in Familjen annorlunda.
Ni vet det där programmet mer familjer som har massa barn.
Typ ett dussin.
Jaja.
Hej så länge.
Jag vet vad ni gör..
Ok?
Vad väntar ni på?
Se så.
Känslostorm.
Panik.
Mina känslor åker någon slags bergodalbana.
Grejjen är den att vi längtar ju hem.
Men Idol o lösgodis är inte längre lika lockande som det vart dom senaste veckorna.
Det har vart det ända vi drömt om faktiskt. Och våra kära där hemma förstås.
Men nu.
Nu är lixom allt vi gör för sista gången.
Sista gången vi handlar där, sista gången vi ser show, sista gången vi röjjer vilt en söndag, sista senior frog, sista gången vi njuter av en underbar o solig måndag, sista gången vi somnar i sängarna brevid varandra, sista gången vi har ångest över att massera, sista gången vi går i dom här sketna affärerna, sista gången, sista gången, sista gången...
När jag tänker på allt det här börjar min kropp att skaka.
Ja.
På riktigt.
Känns som jag druckit 10 koppar kaffe på raken o jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag sjunger högt av lycka ( jag ska få åka hem!) för att en sekund senare nästa börjar gråta av sorg (jag vill inte lämna det här!)
Martin, familj o vänner: Kom hit istället!
Här kan man ju fortfarande gå i shorts hela dagarna, äta gott o mest bara njuta.
Haha, vi är då aldrig nöjda.
Fortsättning födelsedag.
Så bilderna får ni se imorrn.
Men det vart födelsedagssång, presentöppning o fika ,med den obligatoriska födelsedags munken, när Mallan kom hem från jobbet.
Sen drog vi (praktikanterna o jag) med Mallan som va lyckligt ovetandes om vad som komma skulle.
Vi hamnade till slut på Nausicaa, vårat älskade Nausicaa, där vi drack pina colada o kikade show.
Mallan vart självklart uppdragen på secn o vi i publiken sjöng: "Happy birthday to you!"
Men som sagt, bild bevis kommer.
Puss gonatt
Hipp Hipp Hurra!
Mallan fyller år o det måste ju firas!
Så imorse när hon gick på sin vanliga morgon promenad studsade jag upp ur sängen för att duka upp frukost o presenter på altan.
Våran frukost.
Jag satte ballonger på dörren. Så att ni som vill fira Malin kan hitta hit.
Kika efter en gul dörr med tre ballonger.
Mallan har anlänt!
Vi dricker oboy, äter ost frallor, yoghurt med frukt o musli.
Mallan fick blåsa ut sina ljus o önska sig något.
Och öppna presenter förstås!
Och så sitter vi här o njuter utav våran frukost medans vi tittar på solen som går upp.
Nu måste vi bege oss mot jobbet men stay tuned.
Det kommer mera..
Ha en bra dag gott folk!
En annan sida.
Då tycker jag att ni besöker mina kära sambo Mallan.
Där kan ni tillexempel se hur det ser ut en dag på stranden.
Med blommor i hår o boken i högsta hugg.
Det trodde ni inte va?
Ja, vi kan fortfarande överraska.
Hej svejs.
Tio.
Nu kan man räkna dom återstående dagarana på två händer.
Minspel.
En o samma flicka.
Under en o samma kväll.
Många olika ansiktsuttryck.
Se vad jag kan.
Leende. Close up. Standard.
Tuggandes på sugrör.
Händer ytterst sällan.
Halft sovandes med tungan hängande ur mun.
Inte helt ovanligt.
Glad. Häller upp alkohol.
Inte heller helt ovanligt måste jag säga.
Tack o hej.
Leverpastej.
Skålar, dansar, flamsar, skrattar.
Sunday it is.
For sure.
Förhäng på våran altan.
Börjar bli rutin.
Dock va det här sista gången.
Värmde upp med lite kortspel.
Vem ar designat den är kortleken, egentligen?
Drinks in Napa. Long island icetea o champange.
Skål!
Mallan o Mallan. Herrejäklar vilket oslagbart team.
Mallan dricker tequila med sugrör.
Hon tänkte hon där nu då?
Overload på er nu tjejer.
Jaha.
Puss gonatt
Napa. Napa. Napa.
Fördig sminkad.
Påklädd.
Inväntar våra kära praktikanter.
Sen kör vi igen.
Kortspel?
Jajjemen.
Hur farligt det än må vara så kör vi.
Sista ute natten i Napa.
Grejjen är den att så fort jag o Mallan blir lite lätt onyktra så försvinner vi alltid för oss själva.
På egna äventyr.
Det är inte med flit.
Inte våran mening.
Men det slutar alltid med att vi skiljs från våra praktikanter på ett eller annat sätt.
Som om vi bara hade ögon för varandra.
Haha. Låter som vi är kära.
Men bara det att vi tycker så sjukt mycket om varandra.
Kommer bli tungt att lämna Cypern o veta att Malin inte kommer vara vid min sida varje dag.
Jag önskar jag kunde ta med henne hem.
Jag kommer oftaste hem före henne på dagarna och då sätter jag mig på altan o kikar efter henne.
Ibland ropar jag.
Bara för att.
Här i Cypern är vi kända som Mallan o Mallan. Ett team. Som aldrig gör något utan den andra.
Ha.
Slut tampen på Cypern o vi börjar bli sentimentala.
l
Dags att öppna första ölen försvinna in i dimman ett tag.
Ses imorrn.
Då solar vi tycker jag.
Är ni med?
Bra, då ses vi där.
Tjiss
Lördag så att det bara skriker om det.
Två massager för min del.
Det tackar vi för.
Hörrni, det är ju söndag imorgon.
Det betyder att min allra sista vecka på Althea är gjord.
Bara en vecka kvar på Nausicaa nu sen 4 dagars semester.
Sen.
Sweden.
Sweden.
SWEDEN!
Lördag betyder även peeling o mask dag här i stugan, så det är det vi ska pyssla med nu.
Imorgon?
Ja, då kör vi Napa.
All in.
Kan vara sista utgången innan allt bommar igen?
Ja men tjiss på er.
Tretton.
Bästa medicinen.
Vi längtar hem. Något oerhört.
Cypern är dött.
Kvällarna är lite kyliga.
Vi jobbar ju så mycket.
Ja ni hör ju.
Det enda som faktiskt hjälper är choklad.
Så det är det vi gör.
Ja, äter choklad alltså.
Okej?
Tjiss
Rookies.
Under min hotstone behandling igår sa min kund: Du är så himla proffsig, det märks inte att du bara jobbat med det här i några månader.
Då tänker jag så här: Några månader? Vad menar hon nu? Ja just ja, det är ju faktiskt inte mer än typ 3 månader. Men hallå? Jag känner mig gammal i gemet. Jag trodde jag o Mallan va veteraner. Jag trodde vi jobbat i åratal vid det här laget.
Fan va fel jag hade.
3 månader.
Jaja.
Rookisarnas rookie.
So long.
Så där ja.
Har vart lite internet lös i si så där en vecka.
Därav den dåliga uppadteringen.
Dock har jag inte så mycket att rapportera.
Söndags Napa o massa trams.
Måndag sol o bad.
Resten av veckan hårt arbete som vanligt.
Men.
Kära, underbara vänner.
Två vekcor kvar nu.
Två veckor!
Ja, alltså jag går sönder.
Det är så nära men så långt bort.
14 dagar.
Då ses vi igen folks.
Jag ska pussa sönder er allihop.
Bjuder på lite bilder från i söndags.
Där allt är sig likt, vi är förbaskat glada o relativt onyktra.
Förhäng på altan. Det är här det händer.
Vi spela kort o skrek o tjöt av skratt.
I Napa hittade vi en tunna.
Å jag bara ääääälskar sånna här tunnar.
Eller hur var det nu?
Puss o gonatt.
