Halv sex imorse var det någon som kom o bankade på våran dörr.
Jag o Mallan vaknade, livrädda.
Vem fan kommer nu?

Mario såklart!
För att krama oss hej då för att säga: "Jag kommer sakna er tjejer. Ha det så bra tills vi ses igen!"
Så det vart skit snack fram tills halv åtta o det va dags för Mario att bege sig mot flygplatsen o hem till Bulgarien o jag o Mallan stack ut på morgon promenad.


Mario, tack för att du förgyllde våra långtråkiga stunder på Althea och för att du alltid fick oss att skratta, ibland med dig o ibalnd åt dig ;)
Mallan har haft svenska kurs med honom så han kan det flytande nu, nästan iaf.

Puss o gonatt.