Intagit första parkett på altan.
Fördig sminkad.
Påklädd.
Inväntar våra kära praktikanter.
Sen kör vi igen.
Kortspel?
Jajjemen.
Hur farligt det än må vara så kör vi.
Sista ute natten i Napa.

Grejjen är den att så fort jag o Mallan blir lite lätt onyktra så försvinner vi alltid för oss själva.
På egna äventyr.
Det är inte med flit.
Inte våran mening.
Men det slutar alltid med att vi skiljs från våra praktikanter på ett eller annat sätt.
Som om vi bara hade ögon för varandra.
Haha. Låter som vi är kära.
Men bara det att vi tycker så sjukt mycket om varandra.
Kommer bli tungt att lämna Cypern o veta att Malin inte kommer vara vid min sida varje dag.
Jag önskar jag kunde ta med henne hem.

Jag kommer oftaste hem före henne på dagarna och då sätter jag mig på altan o kikar efter henne.
Ibland ropar jag.
Bara för att.

Här i Cypern är vi kända som Mallan o Mallan. Ett team. Som aldrig gör något utan den andra.


Ha.
Slut tampen på Cypern o vi börjar bli sentimentala.



l

Dags att öppna första ölen försvinna in i dimman ett tag.
Ses imorrn.

Då solar vi tycker jag.
Är ni med?
Bra, då ses vi där.

Tjiss