Så va tillslut alllra sista jobbdagen gjord.
Sista.

Det känns lätt i hjärtat och det känns tungt i hjärtat.
Som om att hjärtat bestämt sig för att ta en tur i hissen.
Rusande uppåt mot himlen och sen brakande neråt och med en smäll slå i backen.

Vi började iaf med att tillsammans åka till Nausicaa och äta frukostbuffé innan vi skulle börja sista dagen på varstitt håll.


Oj så vi har längtat efter den här frukostbuffén.


Bästa. Yoghurt med russin o nötter!




Hej då älskade Nausicaa.
(Kankse ser lite dött o tråkigt ut men det är bara för att det knappt är nå folk kvar på hotellet, ni skulle ha sett högsäsongen, I´m telling ya: Fullsmockat med folk.)

Jag ringer till Martin o beklagar mig över hur sorgligt det känns att lämna allt det här, han säger bara: "Well, that´s life. Du har vart med om det förut och du kommer att vara med om det igen. Allt har ett slut."

Förnuftig man det där, inte sant?
But still sad.

It´s like the end of an era.

Semester nu va?
Ja just ja.
Det känns ju ganksa skönt förstås.